Jag är fast i Det dåliga bok träsket. Jag fastande där sedan Utvandrarna, som min klassiker älskande lärare tvingade mig att läsa. Okey, många människor försöker intala mig att den är bra och många säger att den är bra. Människor av min grundliga smak som jag tycker om gillar den, men är den inte bara fylld av elände? Klassiker brukar ju vara bra. Många noveller vi fick läsa av kända svenska författar var grymt bra, men Utvandrarna var höjden av seghet.
Sen fastnade jag för boken Allt är upplyst, vilket slutade med att jag mest mådde illa. Kan inte säga så mycket om boken förutom att den var ganska porrig. Och skum. Men egentligen hade jag kanske gillat den. Fast den var väldigt ledsam i vissa delar.
Sen bar det av till den bok jag läser nu, Garp och hans värld, den är ungefär lika hemsk som boken innan. Den är dock lite intressant för att författarskapet och skrivarkonsten diskuteras en del i boken. Hade man inte varit intresserad av bli författare eller intresserad av skrivarkonsten så hade man nog tyckt att denna bok är dö tråkig. Den beskriver för det mesta elände, bitterhet och en massa lusta, som boken själv uttrycker det. Det tar vissa saker på djupet, men den kan kännas väldigt dryg och försvinner ofta bort i helt oviktiga saker. Jag slår vad om att det är en kulturbok och därför borde jag gilla den, för egentligen gör jag nog det, men jag är för ung för att fatta det.
