Sparat under: Okategoriserade
Idag skrev jag något, som jag dödade. Ibland blir det så, när man inte riktigt orkar med det. Man sitter där, skriver raderna och inser att allra helst så skulle man vilja sjunga de här raderna. Det är då man också inser att Gud aldrig gett den gåvan till en och skulle man ställa sig på scen, ja då, skulle man bara skämma ut sig.
Jag trodde att jag fått något annat, något bra som passade mig mer. Jag trodde att jag hade fått någon form av ledarkunskap, att jag skulle tala inför folk och att allt kunde bli bra. Jag ska istället leva ett liv som skribent, ett liv som jag inte är menad för, enligt mig. Tydligen så kommer det andra aldrig fungera. Jag har för mycket skit själv helt enkelt, jag kan aldrig ens avsluta saker och ting. Jag kan inte ens må bra själv, så skulle jag, narren, Zeus son, leda massorna? Skulle jag säga något fint och vackert? Jag som darrar varje gången jag öppnar käften? Jag kan inte ens säga ett vettigt ord inför klassen, kan inte någon hjälpa mig i min galenskap?
Förresten, här kommer den bästa mannen i världen en liten stund med.
