Hej!

Efter mycket om och men har jag bestämt mig för att den här bloggen är värdelös. Inte värdelös på det sättet att jag inte tycker om den, men den har inte riktigt fyllt något syfte. Vad som var meningen med bloggen har varit oklart redan från början och meningslösa saker är idiotiska tidsfödriv. Det fanns egentligen ingenting jag ville förmedla med bloggen. Däremot så hoppas jag att ni väljer att besöka något som är lite nyare:

www.
lust
och
fagring
.blogg
.se

LÅT DENNA BLOGG DÖDEN DÖ

Jag kan länge sitta och garva åt Blondinbella, min absoluta favoritblogg. Hon är till och med värd att nämnas här på min anrika och underbara blogg. Skulle man ta upp personer som hennes konkurrent (som jag inte vill nämna vid namn) skulle denna blogg på omgående få brinna i det islamska helvetet. Blondinbella är både snygg och framgångsrik och det beror inte alls på att hon uppväxt i ett överklasshem. Alla barn i Rosengård och Alby har lika stor chans att lyckas som henne, bara de skulle vilja.
  Jag njuter av att se henne stå och posera i någon av hennes femton pälsar. Pälsen är så rätt. Blondinbella är verkligen årets mest lyckade tjej och jag skulle hemskt gärna vilja leva mitt liv som hon lever sitt.
  Därför har jag bestämt att jag i fortsättningen ska älska mig själv. För att man ska kunna göra det måste man ju först och främst ha ganska rika föräldrar. Jag bytte därför familj i helgen och bor nu i villa på 800 kvadrat någonstans i Stockholm (min nya pappa vill inte att jag ska avslöja var eftersom han kommer få en massa problem då). Jag valde efter detta att blondera mig och opera om min näsa. Jag är allt förlik en sådan där utlänning med mitt mörka hår och stora näsa, nu ser jag mer ut som en modern kille ifrån Lidingö (vilket jag också nu är). Jag har bytt namn och heter numera Carl. Efternamnet är hemligt precis som min adress. Jag har börjat på en modern friskola i centrala Stockholm och för att jag inte ska behöva resa så mycket på morgonen har pappa köpt en lägenhet inne i stan till mig. Då kan jag lägga ner en timma på mitt hår varje morgon istället för att vår chaufför Arne ska behöva skjutsa mig. Jag behöver inte heller städa något eftersom pappa anställde en städerska som heter Wahida (hon kommer från något arabland och är nog lite dum, men hon städer ganska bra). Jag kan ha fest varje helg och jag älskar verkligen mig själv överallt annat nu, eftersom det är så lätt. Ingenting är svårt och livet behöver ingen mening, man har ju allt man behöver.

(I och med detta borde jag egentligen döda min blogg, gömma mitt ansikte i händerna och ruttna bort i en grotta i de norska skogarna. Jag är inte ens värd att få ta självmord och mänskligheten kommer nog aldrig förlåta mig)

En vanlig juldag avslutades med att jag och en liten del av min familj sätter oss och tittar på Walk the Line. När filmen är slut så säger min far:
”Jag har skivor av honom om ni vill ha”
”Har du?” säger jag, min bror och min mamma
Pappa skrattar lite och flinar åt oss.
”Ja visst, vill du ha dem?” säger han
”Var har du dem?” säger mamma
”I min jobbväska”
”Det är som att se baksidan av månen” säger min bror och mamma avslutar med:
”Här tror man att man känner en människa”

Ol’ Jonnhy Cash

Idag fick jag höra en del. Blindside kommer till Peace & Love. Alltså inte för att Blindside idag är mitt favoritband och inte för att det direkt är Peace & Loves största bandsläpp, men en gång i tiden var de mina idoler. Blindside har dock blivit lite mesigare med tiden och jag vet inte riktigt vad man ska säga. De är ett hardcore band, men spelar rock influerat av blues (typ…). Dock behöver jag inte bege mig hela vägen till Borlänge för att titta på mina idoler från de första åren på högstadiet. De kommer nämlingen hit till Borås någon gång i sommar. Slutet av juli är det nog planerat tror jag och det är inga mindre än Unga Själar som anordnar evangemanget.

  När det gäller andra bandsläpp från Borlänge festivalen så är det en konstig blandning av lite äldre band, lite tyngre musik, lite indiefalanger och till större delen svensk musik. Visst så håller svensk musik bra klass och Anna Ternheim, Frida Hyvönen, Slagsmålsklubben, Kleerup, TSOOL och de andra är väldigt bra artister, men är inte alltid de tunga namnen lite mer utländska? Fast kanske vill Peace & Love satsa svenskt 2009. Det värkar vara ganska inne med tanke på Hultsfreds Winnerbäck-satsning. Vilket gör att jag håller mig så långt borta som möjligt ifrån Smålands djupa skogar. Fast i och för sig så har Hultsfred släppt ett riktigt tung namn som stavas Regina Spektor. Att amerikansk-ryskan kommer till Sverige igen (senast var hon på Way Out West 2007) är underbart att höra. Fast i övrigt så har Hultsfred hitills samma artister som alla andra, typ.

  Emmabodafestivalen har också släppt lite band nu och som väntat inga stora band, men mycket fina. Way Out West säger bara att de kommer bli bästa och troligtivs så kommer det nog bli så med. Arvikafestivalen sitter dock säkert med det absolut tyngsta namnet:
  Depeche Mode

  Förutom det så finns det lite mindre (och billigare) festivaler att besöka. Popadelica är ett förslag om man gillar intressanta artister som inte riktigt har tagit sig jättelångt ännu. Det kallas för övrigt för indie. Fast Markus Krunegård har ändå skapat sig en stabil scen och nominerats till lite nykomlingspris lite överallt. Andra mindre festivaler som Accelerator, Popaganda och Where The Action Is säger inte så mycket och det värkar mest oklart om de överhuvud taget blir av. En mindre festival man kan luta sig på är i sådana fall Siesta! i Hässleholm, eftersom de trots allt släppt ganska många namn.

  Förutom att Blindside håller på att bli större i Sverige och bandsläpp till festivalerna att är det så att Damn har gjort en alldeles lysande video och alldeles lysande låt. Den vill jag presentera här.

Jag skulle börja anteckna saker till en muntlig redovisning om Albert Einstein och hans insatser i forskningen om strålning. Eftersom det blev fel (fel, fel, fel) så börjar jag tröttna på alltihopa. Vad gjorde Einstein egentligen med den här strålningen? Det som jag redan visste är att de har med E=mc^2 att göra och sen? Enlig Wikipedia (århundradets mardröm) är kärnreaktioner bara beviset på att E=mc^2 stämmer. Vad hade då Einstein att göra med klyvning av atomer?
Frågorna är många och ganska uppriktiga. Det blev en ganska snygg teckning på baksidan av pappret i alla fall. Einstein är ganska snygg med.

Egentligen så är det ju juletid. Inte så att jag har missat det, bara inte orkat prata om det.
Fast nu tänker jag det, för jag tänker göra reklam för den enda rätta julkalendern i år. Den enda jag kommer följa förutom Greveholm och Anders och Måns flumprojekt.
The Soundtrack of Our Lives egna lilla mysiga julkalender.
(foto: Rockfoto.nu)

Nu känns det som hela min skärm ska åka iväg, som om musen skjuter ihjäl bokstäverna och som om någon fet katt snart äter upp det som bli över. Allt på grund av detta.

Sen så kan jag ju inte säga att lite fet katt musik till detta inte är fel. Fick helt enkelt myspacea saken för att hitta rätt musik när ni ska testa detta. Så när lyssna på det här då:
Fat Cat Records – den finaste fet katt musiken. Mysig indie (som allt annat).

eller

Fat Cat Voodoo – typ “vi som inte blev häftiga rockers när alla andra blev men aldrig slutade kämpa” rättare sagt rocksjuka gubbar, men det är fortfarande fet katt musik

eller

så fortsätter ni lyssna på Wavves för att de tar fet katt musik så hårt. Det tänker jag i alla fall göra när jag spelar Fat Cat.

Jag tycker egentligen att min blogg har typ bajsat eller något senaste tiden. Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det, men man skulle kunna beskriva det som om att allt är ostrukurerat, uttjatat och lite internt. Detta har helt klart haft vissa anledningar. Bland annat praktik på BT, läxor och trötthet. Eftersom jag inte heller är som andra svenska ungdomsbloggare som skriver om en ganska ordinär dag i sitt liv som de försöker få låta intressant (detta kryddas gärna med några snygga pose bilder på en själv och ens orelevanta vänner klädda i gud-vilken-bra-stil-vi-har-kläder) så händer det inte att jag skriver om detta.
  Egentligen borde jag skriva om två av mina projekt just nu. Först och främst är det anglofil föreningen som jag är med och ska starta på H.A.L.I.B. och sen är det Rojalisterna, en konstgrupp/förening/sällskap som jag och två vänner planerar. Det kanske skulle vara jättemysigt för er att läsa om hur jag splittras i två och får folk att gråta och det kanske är intressant för er att läsa om något jag har att säga om Grammisnomineringarna. Jag måste faktiskt säga att jag inte orkar skriva om något av detta och egentligen vill jag bara säga att:
Wavves äger era svin

Jag och min kamrat om saken:

lucas – tunga saker i tanken dô säger:
ja självklart
http://www.myspace.com/wavves
music of the day
Hanna, säger:
skönt sound!
lucas – tunga saker i tanken dô säger:
ja. jag älskar det.
Hanna, säger:
Gröööööööömt!

Detta är ju bara ett litet förslag, men till min kära Uppsalavänner:
Istället för att jag sitter och svarar på era “utmaningar” så kan väl ni palla er hit på jullovet så att vi kan diskutera saker IRL istället.

Puss och kram på er