A great piece of art

Jag tänkt lite idag på olika band. Det finns massa små band här i Borås och de är finemang duktiga musiker. Det finns tyvärr lite väl många band och jag har inte koll på dem alls. För det mesta är det ju någon form av metall eller rockband som folk bildar. Indieband är det stor brist på, men en gång i tiden var det tal om att jag och några vänner skulle bilda ett band. Detta band skulle spela något udda musik tror jag. Uppställningen såg ut så här:
Jag, Lucas, på dragspel
Min vän, Joel, på banjo
Min andra vän, Linnea, som var med på ett litet hörn skulle sjunga och spela ukulele.
Bandets namn skulle bli Judarna och vi skulle spela någon sorts judisk kashmer musik uppblandat med indiepop och allmänt ståhej typ.
  Bandet hade självklart sina brister och vi samlades aldrig ens och pratade igenom saken, det nämndes bara en gång när jag och Linnea var på Picknickfestivalen och Joel var någon helt annanstans. Den största bristen i planen var väl att varken jag eller Joel kunde spela de instrument som vi skulle spela. Bandet skulle helt enkelt bygga helt på Linneas musikaliska kunskaper i sång och ukulele. Det kändes nog lite dumt att dra ihop något där insåg vi efter ett tag och jag hade nog glömt alltihop samma kväll, men ändå lät det ganska så kul ett tag (i fem minuter). Fast hur som helst så tänkte jag länka till bandet som inspirerade oss,
 HÅKAN OCH FISKARNA

Idag var jag aktiv tills tandvärken verkligen tog tag i mig, slängde mig emot väggen och skrek högt till mig “TRO INTE ATT DU ÄR NÅT DIN GLIDARE”. Det var då hela tröttheten och känslan av att vara jag smög sig in innanför bröstet och förvandlade alltihopa till ett svart hål. Jag däckade framför Mario Kart 64 just då, men var till och med såpass borta att det inte ens gick att spela det särskilt länge. Helt fruktansvärt. Fast jag har fortfarande varit en engagerad apa idag.
  På tal om Mario Kart 64, kolla in NOSTALGIKLUBBENS NYA FRÄSCHA BLOGG.
Och (jag vet att man inte ska använda och i början av mening) ja, glöm inte Passion Pit.

Under all tid som man spenderar med att surfa igenom musikbloggar så hittar man ibland något riktigt fint, lite som det här:

M.I.A/Blaqstarr – S.U.S (Save our Souls)
(eller som jag skulle säga det: cover av Tom Waits “Way down in a hole”)

SOUL IT besökte en av Sveriges två miljoner Missionkyrkor igår. Rättare sagt Målsryds Missionkyrka där de spelade en underbar, något rapp, en och en halv timma för oss som stod i kyrkbänkarna och trängdes. Det var en underbar konsert och Soul It är fantastiskt duktiga musiker, men som alltid, det går tyvärr inte ha konsert i kyrkor. I alla fall inte så länge kyrkbänkarna står kvar. Folk vet inte riktigt vad de ska göra och står kvar och svettas inträngda mellan Göran och Lisa. En annan anledning är att kyrkofolk ofta är lite för stela på konserter. Jag har varit på en lyckad konsert i en kyrka där bänkarna stod kvar. Då hade man mycket mellanrum mellan scenen och bänkarna plus att publiken var något av de finaste jag sett. Det var BOB K som spelade i Alingsås Missionkyrka, men i regel så blir konserter i kyrkor stela även om de som spelar inte vill att det ska vara stelt.
  Fast inga klagomål på Soul It. Detta var en av höstens finaste konserter. Riktigt riktigt bra och dessutom så blev jag väldigt imponerad av deras trummis som jag kanske har missat lite innan. Och klädmatchningen var riktigt klämcheck…

Eftersom jag var redig och pluggade istället för att kolla på MTV EUROPE MUSIC AWARDS 2008 så får jag titta på Youtube och läsa om det istället. Måste säga att det var väldigt roligt att Kanye West framträdde med en ny låt och dessutom hela stilen på låten. Detta var inte ens hiphop. Okej, det var väl en anning hiphop, men ändå detta var verkligen något som fortsatte lite i samma spår det han gjort ett tag nu. I och med den fantastiska “Homecoming” med Chris Martin så fick jag upp ögonen på Kanye West på allvar, inte bara att han gjorde ett snabbt uppträdande med Peter, Bjorn and John på Way Out West förra året utan även en bra låt. Sommar hiten “American Boy” med Estelle var något jättefint också, på sitt sätt, men fortfarande inte något som han gjort själv. Så när skulle West vara tillräckligt modig att stå på egna ben?
  Jo, på MTV EMA 2008 inför en tusentals människor. “Love Lockdown” var faktiskt något så nytt och oväntat så att jag till och med fick för mig att skriva om det. Det var så bra gjort så att jag nästan tappa hakan och kan få för mig att kolla upp när Kanye har tänkt att släppa en ny skiva.

  Egentligen så var väl inte Kanyes framträdande det stora från galan och inte heller det finaste framträdandet. Det stod The Killers för.

…staterna:

Obama vinner valet. Inget annat än tack till amerikanska folket för ett sådant klokt beslut och inget annat än ett stort grattis till Barack Obama. Nu kan vi börja prata politik på riktigt.

Passion Pit är typ det bästa jag hört på länge och i mina högtalar spelar jag “I’ve got your number” och “Sleepyhead” ständigt. Jag är svag för Michael Angelakos röst och väldigt svag för “big beats”. Jag kan nog dansa/gråta/älska/cykla till det här.

…Sverige:

Jenny Granlund är teckningar i blyert bland annat med till exempel tusch blir enormt häftiga att beskåda. Det ser ut som gigantiska tryck och allt gjort med penna. Det är allt för sällan man råkar ut för en sådan duktig tecknare med sådan egen stil.

Rätt till vård-festival arrangeras i Stockholm och Göteborg för papperslösas och asylsökandes rätt till vård. 27 november i Stockholm där bland annat Anna Järvinen och Weeping Willows spelar. I Göteborg gillar jag banduppsättningen ännu mer:
Kristian Antilla, Nationalteaterns Rockorkester, Vapnet och Autisterna hade jag velat se om det inte var så att det var tisdag och dessutom på Sticky Fingers där jag inte kommer in, men ändå sjukt bra grej. 25 november i Göteborg på Sticky Fingersär det alltså som gäller för er på västkusten.

Slagsmålsklubben släppte ju en EP under bolagsnamnet HITS 4 MILFS i våras. Det senaste gruppen släppte, gemensamt i alla fall. Frej byter band ungefär lika ofta som jag byter toarulle. Senaste så tror jag han gjorde en låt med Timbuktu och Supreme (kolla Timbukuts Myspace). Fast förutom deras spelningar i somras och någon GRATIS spelning de gjorde typ i, öööh, Strömstad (någon som fattade varför?), som också var deras sista för i år, så har jag inte märkt av dem så mycket. Fast jag borde kanske vara nöjd eftersom jag aldrig varit ett så stort fan till SMK. I regel så tycker jag mest att det är kul att dansa till deras musik och det finns ofast bättre musik som man kan dansa till. Så hur ska man sumera det här egentligen? Varför skriver jag om SMK egentligen? Kanske är det för att jag tycker om Maskinens texter (Frejs lilla projekt med lite random hip-hopare), som mest handlar om att de som inte dansar är galningar som vill våldföra sig på andra och att de själva är för förbaskat bra. Kanske så är det för att gymnasieleverna på min gymnasieskola älskar SMK och använder dem i alla ofentliga sammanhang och allra helst vill dansa till deras musik 24/5, ta det där med en gnutta salt.
  Eller så är det för att jag råkade läsa deras fantastiska beskriving av EP de släppte i våras:
  ”HITS 4 MILFS brings swedish modern keyboard boyband SMK out of scandinavia with the outrageos ”Sponsored By Destiny” together with remixes from Radio Slave, Donk Boys and Jochen Trappe.
Put your boogie woogie dance shues on. This will make you pregnant.”

Kolla deras blogg om inte annat.

Jag ska skriva om något som inte handlar om det jag brukar skriva om. Ett ämne som alla andra däremot skriver om. Barack Obama vs. John McCain och inte tänker jag vara opartiskt. Nej, jag kör på rent Filip och Fredrik stuk eller på samma stil som min kära kamrat. Frihetens land, USA, behöver helt enkelt en ganska stor förändring på sin attityd till resten av världen, till miljön och till fattiga. Hörde senast igår av en klasskompis att USA räknas som ett u-land eftersom de har så tok många fattiga nu för tiden. Vilket jag först tvivlade på och sedan tänkte ”varför skulle det inte stämma?”. Egentligen så vet jag inte hur det ligger till, men tanke på alla invandrare som särbehandlas och alla klyftor så hade det inte förvånat mig.
Obama for president helt enkelt.

O, jag har längtat efter den här finankrisen.
O, jag har längtat efter den här klimatproblemen.
O, jag har verkligen längtat efter att alla ska bryta upp från skiten och tänka lite längre. Jag vill tillbaka till rötterna. Jag vill hitta en skog, en fågel och en blomma som inte är rörd av någon. Jag vill bara att allt ska finnas som om det vore ingenting. Fy vad fint.